Poetens Pagod

Robab Moheb debuterar med en diktsamling pĺ svenska. Hon är dock en etablerad poet med tio diktsamlingar i bagaget. Moheb skriver helst pĺ sitt modersmĺl; farsi. Men nu efter drygt 20 ĺr vistelse i Sverige eller sĺ som hon själv uttrycker: "efter drygt 20 ĺr vistelse i svenska sprĺket är tiden mogen att komma ut med en diktsamling pĺ svenska". I sin elfte diktsamling - betitlad Poetens Pagod reflekterar författaren kring svenska sprĺket pĺ ett säreget sätt. Dikterna riktar sig till ett hon eller en poet som säkerligen är författaren själv. Moheb har ett genomgĺende tema; "ord". Samtliga dikter inleds med "ord som". Boken är med andra ord en hyllning till svenska sprĺket, men poeten är mycket väl medveten om att skriva pĺ ett sprĺk man lärt sig pĺ äldre dagar är det inte helt riskfritt; Ord som en hängbro/för självmordsbombaren/Hon har gedigen flygförmĺga/Hon är utan like. Men hon visar att hon vĺgar ge sig ut pĺ ett sprĺkligt äventyr. Boken inleds och avslutat med tvĺ citat ur Nalle Puh; "Om snöret inte hĺller, utan gĺr av, är det bara att försöka med ett annat snöre" och " Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gĺ där de kan fĺ tag pĺ en". Här kan man frĺga sig vilket snöre har gĺtt av och vilket snöre har kompenserat det gamla. Moheb lämnade sitt födelseland som vuxen. Hon började lära sig ett helt nytt sprĺk vid fyrtio ĺrsĺldern. Moheb säger i en intervju: "jag har lämnat ett land men funnit ett nytt sprĺk som en gĺva, vilket har gett mig ett vidare perspektiv pĺ mitt skrivande." Moheb är en verksam lärare/specialpedagog. Kanske därför hämtar hon sin litterära näring frĺn de mest betydelsefulla personerna inom pedagogiken; Ellen Key, Jean Piaget, John Deway, Lev Vygotskij, Maria Montessori m.fl. Dessa forskare och tänkare hyllas sida vid sida med de mest kända persiska poeter; Khayyam, Rumi, Araqim, Hafiz (gamla persiska poeter) och Nima Yushij och Forough Farrokhzad (samtida poeter). Tänkande och sprĺk hör ihop hos Moheb. Det är kanske därför hon hänvisar sin poesi till dessa ovannämnda personer. Författaren försöker integrera innehĺll och form sĺ som hon behandlar tänkares tankar och sitt nya sprĺk. Moheb är igen politisk poet av det lättgenomskĺliga slaget och visar att hon är mest förtrogen för ordens estetiska form och innehĺll. Men det finns inslag där hon försöker ge en pik till politiker och dagens skola; "I kontrast till poesi är undervisning aldrig objektiv/utan alltid en politisk handling..." Kort sagt är sprĺkdräkten färgstark och alldeles egen. Man kan lätt bli förtjust i vissa rader däribland: "Tack svenska sprĺket. Du är en epistel", "i brädden skrivet tecken", "Har tystnaden mellan raderna nĺtt toppkurs?", "Dikotomi pĺ sin höjd" m.fl. Till sist kan tilläggas att Moheb nĺgra mĺnader efter novellen "Än sĺ länge utan titel" (2014) har kommit tillbaka med spänstiga steg inom poesi och svenska sprĺket för att visa att hon behärskar sitt nya sprĺk, är sprĺksäker och har mycket att framföra.